Och där var det igen!

Faan va jag älskar klagokommentarer. Trodde att jag skulle få kommentarer på mitt grammisgalabloggande och jag hade rätt. tog inte speciellt lång tid innan det kom. Och jag kan inte hjälpa att le om inte till och med skratta högt när jag får folk som klaga. Första "klagokommentaren" löd: inget liv? jag skulle mer påstå att det visar ju här att jag har ett liv, du som läser och klagar verkar ju inte ha nått liv och du följer nått du inte gillar. och samma klagade senare på att jag stavat fel osv. Jag tror jag vet vem det är som lämnat kommentaren och det frambringar ett ännu större leende!



Tänkte bara att jag kunde nämna dej här så kanske du blir lite gladare?! :D

Smile like you mean it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0