magnus86

Konstigt hur visa saker man ser eller upplever varje dag helt plötsligt kan sända dej tillbaka till gammla minnes vägar och låta dej drömma bort i världar med känslor och tankar så långt ifrån sanningen att själva rummet du befinner dej i inte ens längre ser ut på samma sätt som för 5 minuter sedan. shit va vilsna folk skulle vara i mina tankar ibland, själv hittar jag där som i min egen ficka men kan ändå inte förmå mej att ta samma väg två gånger i det verklig pga det dåliga lokalsinnet som alltid verkar ha bättre saker för sig än att medverka på resor.

Regnet är tillbaka men sommaren är ändå fortfarande här. När kommer värmen som slår till och vara i några veckor. Är den värmen vi känner på våren något vi bör lära oss acceptera som årets höjdpunkt? Är minnen från varma sommrar bara förfinnade sanningar av ett kalt sverige för att ha nått att värma sig med på vintern? men vintern är ju inte heller så kall längre, har årstiderna förändrats så mycket så vår är nu sommar och sommar är vår, och samma gäller höst och vinter? allt går i en konstig ordning, kommer jag snart då även födas och jag har redan upplevt min död?

Anledningen till att jag skriver detta är för att ge en reflektion av vad som kan röra sig under en 10sek epok i mitt huvud (inte det första, det var bara en prolog men ändå),  plus att jag behövde skriva ner lite i ord, inget särskilt men bara få skriva nått, låta fingrarna arbeta.


Dagens sammanfattning:
Allt kan inte komma i rätt ordning och inget blir som det engång var om man inte är villig att jobba för det! Frågan är bara om det är värt jobbet, saker kan ju lösa sig till det bättre även om det inte blir som man har tänkt.